andthennothing.net

Fick hem “Fyra nyanser av brunt” från Brafilm för ett tag sen. En film på 184 minuter tar ett tag att hinna se. Men i måndags och tisdags såg jag en dvd per dag. Jag hade inga större förhoppningar, men huga va tråkig filmen var. I princip består filmen av fyra historier med olika konstiga människor i konstiga situationer. Och temat är tråk.

Jag förstår att Killinggänget har en stor fascination av karaktärer. Det har nog alla skådespelare, iaf karaktärsskådespelare. Men för mig får jakten på att fånga och återspegla karaktärer en besk eftersmak. Det är ofta tragiska situationer, och det är antagligen meningen att man ska tycka att det är humoristiskt när karaktärerna lider och har det jobbigt. Det känns cynsikt.

Men visst, det är nog bara jag som överreagerar. Jag förstår helt enkelt inte filmen, det är bara att erkänna. Hoppas att iaf några av de som sett filmen/TV-serien har fått ut nåt av det.

ps. en sak som jag tyckte var iaf i närheten av intressant är att Johan Rheborg avslöjade i extramatrialet (varför jag tittade på extramatrialet på en lång film jag avskyr? kalla det självplågeri eller “det måste finnas nåt jag missat”) att han under pseudonymet “Kjell Levrén” postade på newsgroupen swnet.media.tv. Han har alltså jobbat på karaktären Kjell Levrén sen 1996. ds.